Läs om vår medlem Stefans elefantjakt i Zimbabwe
Så var det dags att åka ner till Afrika igen och göra livet surt för Alex i två veckor. Skämt å sido, så har vi väldigt kul (särskilt jag) på våra jakter. Nu var det alltså elefantjakt som stod på programmet. Jag hade även planerat att fälla en Leopard om tillfälle bjöds. Min jaktresa genomförde jag i månadsskiftet februari-mars.
Som sig brukar blev jag hämtad av Alex vid ankomst till Johannesburgs flygplats. När vi hade packat bilen hemma hos honom i Pretoria, påbörjade vi den långa färden till Zimbabwe via Botswana. Cirka tio mil innan gränsen mot Botswana har Alex kamrat som tillika är ägare av en stor game resort. Där hade vi möjligheten att stannade för att övernattade innan vi fortsatte vår fortsatta resa. Till kvällsmat åt vi grillad Oryxfile´, tagen från en Oryx, som Alex skjutit under en smygjakt på game resorten under eftermiddagen. Tidigt nästa morgon gav vi oss iväg till Zimbabwe via Botswana.
Ett tips om ni ska åka in i Zimbabwe är att det är totalt förbjudet att ha några som helst kläder eller keps i camofärger. Jag hade på mig ett par shorts som hade ett mönster som liknar vår vintercamo. Det räckte för att passpolisen inte ville ge mig något visum. Trots att jag bedyrade att jag skulle byta om i bilen utanför, fortsatte han att tjata om att det var förbjudet i Zimbabwe. Efter ett tag förstod jag vad han ville. Efter att jag blivit 15 US dollar fattigare så var det inga problem att åka vidare.
När vi sedan kommit fram på eftermiddagen installerade vi oss och lade upp planerna för morgondagen. Innan mörkret föll genomförde jag dock den sedvanliga inskjutningen av geväret. Nästa morgon var det full fart eftersom det fanns färska elefantspår i området. Efter en snabb frukost gav vi oss ut för att försöka spåra elefanthjorden. Den här spårningen höll vi på med resten av dagen. Det slog mig att det är helt otroligt hur så stora djur bara kan försvinna, trots det var en ganska öppen terräng vi letade i. Andra dagen visade sig vara ännu sämre eftersom vi inte hade några färska spår att gå på över huvud taget. På kvällen andra dagen satte vi upp ett gömsle eftersom jag även ville prova på att få en Hyena på kornet. Vi hade ett ”väldoftande” byte som legat på en åtel i solen under två dagar. Jag kan nämna att temperaturen i Zimbabwe vid den här tiden låg på mellan 40-45 grader Celsius, när det var som varmast mitt på dagen. Jag intog gömslet tillsammans med Pete, en vän till Alex som var med och hjälpte till med spårning och åtlingen av byte inför Leopardjakten.
Strax innan mörkret föll där vi satt i vårt gömsle, fick vi höra mycket oväsen av bland annat kvistar och grenar som bröts. Det var en elefanthjord som närmade sig det ställe där vi satt i vårt camotält. Då blev det bråttom eftersom det inte är särskilt bra att sitta i ett litet camotält om det kommer en elefanthjord innehållande elefanthonor med ungar. De skulle garanterat anfalla om de får vittring av oss. I det läget skickade jag ett sms till Alex och bad att han omgående måste komma för att hämta upp oss med bilen. Alex kastade sig i bilen och körde från campen till vårt gömsle i den högsta fart han vågade köra i det läget med hänsyn till mörker och små dammiga skogsvägar. Allt gick dock bra. Men spännande och pulshöjande var det kan jag lova.
Tredje dagen spårade vi av området där vi haft gömslet. Det visade sig att elefanterna hade passerat på sidan av oss i skogen på ungefär 40 meters håll. Nu var det inga större tjurar med i gruppen enligt fotavtrycken, vilket gjorde att vi lämna det här området och flyttade oss till ett annat område med lite annorlunda terräng. I det området var det bland annat högt gräs som nådde över huvudet på oss emellanåt. Dessutom var det lite glesare med träd. Efter en kort stund kom vi på en flock elefanter. Vi började spana och fick se en stor hane som var lovlig att skjuta. Vi började ansmygningen på honom bakifrån efter att vi placerat oss rätt i vind. Efter några minuter satte han igång att gå bort ifrån oss varvid vi följde efter. När han efter ett tag gick ut på en liten väg som gick i området blev det ytterligare spännande genom att vi försiktigt fick följa honom helt öppet. Dock en bra bit bakom så han inte skulle höra oss. Bara efter cirka 100 meter kommer det fler elefanter ut på vägen bakom honom. Vi fick då kasta oss in i gräset på sidan om vägen för att gömma oss.
Strax efter viker vår elefant av vägen och försvinner ut i det höga gräset. Vi går då en lång omväg för att försöka genskjuta honom och samtidigt hålla oss i rätt vind. Efter ett tag får vi se en elefant som vi börjar smyga in på och som vi bedömer är den vi följde efter tidigare. Men när vi börjar komma ganska nära får Alex plötsligt syn på en elefantunge bredvid den större elefanten. Vi fick då retirera snabbt eftersom det var en hona som vi inte ville komma i bråk med. Efter cirka en halvtimmes smygning på olika elefanter hittar vi till slut den elefanttjur som vi började gå efter från början. Han stod i skuggan under ett träd med baken vänd mot oss, med sitt sedvanliga fläktade med öronen, vilket de gör mitt på dagen när det är som hetast. Vi hade kommit överens om att vi skulle gå så nära vi kunde, för att kunna placera skottet så säkert som möjligt i huvudet på elefanten. Helst då framifrån så att kulan kommer åt hjärnan på första skottet.
Man ska placera då skottet en halv tum under linjen mellan ögonen i mitten på huvudet. Vi smög fram så nära vi kunde och när Alex placerade sticket framför mig att lägga upp bössan på, kastade vinden plötsligt om varvid elefanten fick vittring av oss. Den svängde rund 180 grader på en tusendels sekund. Där stod han framför mig som ett stort monster och spände ut öronen och funderade på vad vi var för något. Jag förstod att jag inte hade lång tid på mig förrän han skulle göra någonting, antingen kasta om eller attackera. Jag tog sikte upp mot punkten mellan ögonen och sköt. Han stelnade till för en mikrosekund, sedan vek sig benen under honom. Det blev ett rejält brak när han gick i backen. Jag får erkänna att min puls vid det ögonblicket inte var att leka med. Det blev lugnare efter ett tag när den största dramatiken lagt sig. Jag var så nära elefanten när jag sköt, att när jag siktade såg jag inte båda ögonen samtidigt i kikarsiktet, utan fick flytta bössan lite från vänster till höger för att få till
en linje mellan ögonen.
Jag frågade Alex hur nära vi var när jag sköt. Han stegade då upp avståndet till 15 meter. Jag måste erkänna att det var en av de mest adrenalinpumpande jakter jag varit med om. Sedan vidtog traditionen att man själv ska skära av svansen på elefanten man skjutit. Efter detta tog byborna i området hand om allt kött, vilket är en grundregel när man jagar i deras jaktområden. Jag kan garantera att det inte blev ett gram kvar på platsen.
Middagen på kvällen smakade underbart. Det var heller inte speciellt svårt att somna efter att vi suttit vid lägerelden och ljugit för varandra om alla strapatser vi varit med om under dagen. Hur gick det då med Leopardjakten? Vi hade en Leopard som åt av ett byte vi hängt upp på en åtel. Det visade sig dock vara en väldigt ung Leopard varför vi lät honom gå.
Nu är jag mitt uppe i planeringen för nästa jakt som kommer att ske i juli i år. Då är det Leopardjakt i Zimbabwe som är första prioritet. Det får väl förhoppningsvis nästa berättelse handla om.
Skitjakt på er!
